Kvällens funderingar!
Det känns verkligen som att jag håller på å gå under.. Denna stress och panik tar kål på mig. Har riktig ångest över att 2 nätter i rad inte få säga godnatt till min son, inte få hämta han på dagis mer än 1 dag i veckan eller ens hinna med lite mamma-son mys!
När han är sådär ledsen på mornarna när jag lämnar han på dagis svider det så förbannat mkt i mammahjärtat. De känns som om jag "överger" honom. Det är hemskt!!
När jag även får hämta han är de ju en annan sak, då blir han ju så himla överlycklig!! Åååh, känner mig så usel och elak.
Sen har jag sån panik över alla jävla arbeten, jag har massor att göra, som ni vet. Men jag har ingen ork?? Jag orkar verkligen inte.
Hemska veckor har det varit, så skönt att de bara är 3 dagar kvar av praktiken sen får jag äntligen komma tillbaka till min något stressade men ändå FUNGERANDE vardag.
Massa struntprat. Ursäkta!
Känner igen det där från sommaren 10 då jag fick lämna bort elias till mamma/pappa i princip varje vecka då jag hade elias bara för att jag jobbade 8-20 12 dagar av 14.
Det slutade med att jag bröt ihop när pappa hämtade honom, bröt ihop 30 minuter senare inför närmaste chefen och bröt ihop 20 min efter det då jag satt i bilen påväg in till vby för att hämta Plutten.
En hemsk känsla!
P.s Det blev mitt wake-up call att jag höll på att gå in i väggen. Ta hand om dig gumman och försök att dra ner på tempot om du känner att samma sak är påväg att hända dig.
KRAMAR
Tack snälla!
Jag har mina stunder när jag sitter i bilen på väg till jobbet då jag helt plötsligt bara kan börja störtböla. Det är helsjukt, åh så fruktansvärt jobbigt!
Men SNART, snart är jag klar!!
Kramar
Nej, nu har du inte långt kvar och jag är så otroligt impad av dig att du klarat det så här länge. Och den tiden som är kvar klarar du också det lovar jag och då det är gjort kommer du vara SÅ stolt över dig själv.
Ta hand om dig nu.
Kramar!
