Kärlek!
Jag trodde inte de fanns så stark kärlek som kärleken mellan mor och son! De är helt sjukt vad underbart det är!
Även fast man får en del sömnlösa nätter så finns de inget bättre än å bara ligga och mysa med den finaste varelsen på denna jord! Han som jag och Tias har skapat, min skatt, min prins <3
Sovstrejk!
Lillplutten har inte sovit på hela dagen, eller jo MAX 10 minuter ungefär! Så nu får tias gärna komma hem så man får bli lite avlastad en stund!
Fast tant Sicka har ju varit här en stund. Hon fick hålla ett öga på han medans jag duscha. Så när han väl blev arg fick hon snällt ta upp honom, så nu har hon hållt i honom för första gången! :D
tjihoo!
Allt som allt gick jag upp 17kg under hela graviditeten! Vet inte riktigt vart alla kilon satt någonstans men de är en annan femma ;)
Första bilden: v.37+1 alltså 2 veckor innan FL
Andra bilden: 2 veckor efter FL!
Idag är jag alltså hela 13kg lättare! Bara 4 kg kvar tills man är nere på "normalvikt" igen ;) Tycker jag lyckats ganska bra ändå!
Förlossningen!
Nu när Tias är iväg och lillplutten sover tänkte jag ta mig lite tid till å skriva en förlossningsberättelse. Tiderna hemma innan vi kommer in på förlossningen är ungefärliga. Kommer dock inte ihåg allt men de får duga :)
Fredagen den 1a oktober när jag vaknar känns allt som vanligt. Jag går upp till min kära fruga på en kopp kaffe, som vanligt. Runt 11.00 börjar jag känna att jag får en smärta i ryggen som sitter i en liten stund men sen bara försvinner men reagerar inte så mycket mer på det. Runt klockan 12.00 berättar jag detta för Sicka då dem inte försvunnit. Men tror fortfarande att det bara är falskt alarm. Så jag sitter kvar uppe hos grannen, senare åker vi till brandbergen centrum för å hämta ut paket.
När klockan börjar närma sig 16.00 och älskling är på väg hem börjar dessa värkar göra lite ondare, så middagen vi hade bestämt med grannen och dom ställde vi in och åt hemma istället ifall det skulle hända något. Värkarna kommer med ca 6 minuters mellanrum och gör inte speciellt ont, utan jag står ut med dom. Är fortfarande helt säker på att de är falskt alarm. Men Tias vill bestämt att jag ska ringa in till förlossningen, så sagt och gjort. Dem berättar att vi ska återkomma när värkarna kommer med ca 3 minuter mellanrum och håller i sig i 50-60 sekunder.
Så då går vi upp till grannen och tar en kaffe, men känner mig så fruktansvärt trött så blev bara en snabbvisit. Sen sätter vi oss och kollar på Idol och nu börjar dom göra ännu ondare, känns typ som om jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen när dom väl kommer. Och dom kommer med 3 minuters mellanrum men håller bara i sig i ca 45 sekunder.
Men tillslut ber jag Tias ringa in för nu står jag inte ut längre. Men tanten där berättar att dom har fullt, men ska ändå få komma in för en undersökning för å se hur långt jag gått, så dom senare kan hitta ett annat sjukhus till mig. Men dom trodde att jag skulle få åka hem igen.
Ca 22.00 åker vi hemifrån och när vi kommit ungefär halvvägs tar värkarna verkligen fart. Dom gör så fruktansvärt ont så jag knappt kan sitta kvar i bilen. Men håller fortfarande inte i sig tillräckligt länge. 22.30 är vi framme på parkeringen och på väg in till förlossningen men får så mycket värkar på vägen in så de tog sin tid att ta sig in :)
22.43 blir vi inskrivna och dom sätter på ctg på mig som jag ska ha på mig i 20 minuter. Sedan går barnmorskan iväg, men bara 5-10 minuter efter kommer en annan barnmorska in för då har hon sett att hans puls sjunker när jag får en värk. Så då bestämmer hon sig för att göra en undersökning på en gång.
22.55 alltså då hon gör undersökningen känner hon att min hinnblåsa buktar, så när hon rör vid den går vattnet och jag är öppen 9 cm. Som dock går ihop till 8 cm när vattnet gått. Jag och Tias typ skriker VA?! i kör!
Jag kollar på Tias och är livrädd, han förstod inte så mycket och frågade hur mycket man skulle vara öppen innan det skulle starta och ser därefter lika rädd ut som jag tror jag.
Barnmorskorna fick skynda sig iväg för att städa i ordning förlossningsrummet till mig, för nu hann jag inte åka någonstans.
00.05 är det klart och jag är på väg till förlossningsrummet, det kändes som den längsta gången någonsin. För när jag nästan är framme börjar krystvärkarna och de var HEMSKT!
När jag väl kommer in, sätter dom fast "benstöd" på sängen och så var vi igång!
00.40 Får jag sån dropp som ska göra mina krystvärkar lite mer effektiva för dom var alldeles för glesa och korta. 00.47 kommer våran älskade lilla prins ut som superman och med navelsträngen lindad runt hals och kropp. MEn de var ingen fara med honom, han skrek som en stucken gris :) Sedan klipper Tias navelsträngen.
De är helt sjukt, vad underbart det kändes när han väl var ute. De går inte beskriva med ord! När dom väl lägger upp det varma lilla knytet på mitt bröst så hyperventilerar jag, jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag känner mig bara så oerhört stolt över mig själv. Att jag klarat av detta, utan bedövning! Och att VI kunnat göra något så otroligt vackert. Man måste uppleva den situationen för att kunna förstå vad det är jag menar, det finns inget finare!
Men tyvärr slutade inte min resa där.
01.15 har jag blött 900ml. Dom sa att 1 liter är normalt, eller det man "får" förlora under en förlossning. Så eftersom att förlossningen gick så fort fick jag så stora bristningar som slutade med att jag allt som allt förlorade 2050ml blod, alltså 2 liter.
03.00 kör dom in mig på operation för att sy ihop mig och få stopp på blödningarna. Operationen tar 45 minuter, men Tias får inte reda på någonting om hur de gått. Så han står kvar i förlossningsrummet med Aaron alldeles ensam.
04.57 kör dom upp mig till det medicinska BB, och strax därefter kommer mina fina älsklingar till mig och hela jag fylls av glädje!
En helt underbar natt, som måste upplevas för att förstå!
Aaron kom i vecka 39+2 alltså den 2 oktober klockan 00.47 han var 51cm lång och vägde 3765 gram.
Min ögonsten!
