...

Det känns som att du för varje dag försvinner lite mer, var är du på väg? När kommer du tillbaka, när blir du densamma? När får jag tillbaka dig?
Jag saknar dig, den du var, den du är egenltigen är. Jag vet att du finns där någonstans, men när ska du visa de? Du är den som tagit hand om mig i 17 år, den som tog emot mig med öppna armar när jag inte hade någonstans å ta vägen. Men för varje dag som går, får jag svårare för å se att de verkligen är du, i mina ögon är du en helt annan människa nu. Hon har förstört allt, du vet de fina vi hade ihop? Den helt underbara tiden vi hade, då du brydde dig bara om mig. Då jag var "pappas" flicka, din flicka pappa! Betyder inte de någonting?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0